Hela provet utgick från en och samma plats. Vi stod vid en smal vik, ca 2-3 meter brett vatten och andra sidan var det gungfly. Väldigt mycket vatten på hela provet. Oj, var min första tanke, undra hur detta ska gå. Ronja som var sådär sugen på att gå i vatten förra helgen. Men här kom hon inte undan. Nästan varje uppgift hon fick var över vattnet och upp på gungflyn.
Det började med en enkelmarkering, parhunden skulle ta in en dirigering innan markeringsapporten skulle hämtas. Ronja var tyst och koncentrerad. Spikade markeringen. Sen bytte vi. Andra hunden fick en markering och jag skickade Ronja på landdirigeringen. Hon gick spikrakt ut, kom ut i området, där var det svårt att se henne. Hon letade och letade. Kom ifrån området lite och jag dirigerade om henne. Hon lyssnad bra på signalerna, men eftersom det var svårt att se henne i det höga gräset/vassen var det svårt att få henne precis rätt. Hon jobbade jättebra, men hittade tyvärr inte dummien.
Sen skulle var det dax för söket. Man skickade ut på den 2-3 meter breda viken och sen var söket i samma område som markeringarna. I gungflyt och upp 70 meter på torrare land i en backe. Varje gång jag skickade ut var Ronja lite tveksam till vattnet. Hon hittade flera dummisar nära i gungflyt, men kom inte ut på djupet. Den andra hunden jobbade på bra. Ronja tappade fart och effektivitet. Är jag förvånda?? Ett tungt, smalt, djupt sök där Ronja fastnade i markeringsområderna. Det blev även endel blåsning för att få in henne i rätt område, eftersomdet var så smalt. Det låg en vattendirigering på vänster sida som hundarna inte skulle ta in via söket. Den fick man dirigera på efter ca 3 dummisar på söket. Ronja tog in den på lite krångligt sätt. Hon försökte ta landvägen så långt hon kunde innan hon gick i vattnet, men vi fick in dirigeringen. Efter söket var det dubbelmarkeringar i samma område, gungflyt igen alltså. Första spikade Ronja, andra fick jag hjälpa henne lite med.
Skumt prov, där vi var på samma ställe och område hela tiden. Mycket, mycket vatten, som nog inte var till vår fördel. Annars var avstånden på dirigeringarn inte alls långa.
Det blev ett 3:e pris.
Det brast i söket och landdirigeringen. Nu får vi ta nya tag till nästa år och träna sök i alla möjliga svåra terränger.
Här är en blöt hund som fick bada när hon kom hem. Ingen hitt tycker Ronja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar