Igår hade jag första passet i poweryoga i Sensus regi. En grupp på 8 deltagare. Ganska olika nivåer och åldrar. En utmaning att få med hela gruppen. Jag visste inte innan vilken nivå gruppen var på, men jag tänkte mig ett medelpass. Jag hade inte riktigt allt planerat i detalj, utan gick in i ställningar efter känsla och det funkade bra. Jag visade hela tiden på mattan och det är något jag vill ändra på efter hand. Jag tänker mig att det är lättare för nybörjare att ha någon att följa efter, men efter hand kan jag nog lämna mattan och gå runt i gruppen. Det är så jag vill leda, men just känns det nog tryggt även för mig själv att vara på mattan och visa. Det kanske är en mental rymning från min sida. Jag gömmer mig bakom ställningar och vågar inte ta steget ut i salen, men det ska jag försöka ändra på. Det är bara en liten analys inom mig själv. Jag tror man kommer närmare deltagarna om jag vågar gå runt. Får en större närvaro i rummet. Jag ska jobba på det.
Något jag även funderade över var äktheten som vi pratade mycket om på instruktörsutbildningen. Inte förställa rösten och gå in i en roll. Utan vara sig själv och med naturlig röst. Det är lätt att betona ord lite annorlunda märker jag. Man förlänger orden och betonar lite olika och annorlunda. Jag ska tänka på det och försöka att allt kommer naturligt. Det ska ju inte vara som en robot.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kul! Fantastiskt! En hjälp är ju att fråga gruppen hur mycket erfarenhet de har sen tidigare och anpassa sig därefter. Fast jag har för mig att du redan angett att det var på nybörjarnivå förresten va?
SvaraRaderaIbörjan stod jag också på mattan, men med tiden har jag lärt mig att kliva av mer och mer. Jag brukar visa en eller ett par gånger när vi gör något nytt och sen försöker jag få deltagarna att klara sig mer och mer själva och muntligt hjälpa eller gå runt och justera. Det kommer ju med tiden.
Likaså äktheten kommer med tiden. Om man frågar sig hur man vill leda och inser att det är genom att vara sig själv. Ibland behöver man kanske påminna sig om det och öva på det. Och så småningom tycker jag att det fallit sig mer och mer naturligt att vara just naturlig. Till slut har det känts konstigt att vara annorlunda än mig själv.
Lycka till! Kul att du kommit igång! Kram